Jag är lycklig, visst., det är bara den här känslan. Det är som att jag går och väntar på något. Att något ska hända eller att någon ska göra något, säga något.. Denna dumma, meningslösa, tomma känslan. När man minst anar så griper den tag i en. Jag vill bara att någon ska ruska på mig, väcka mig.